Beeebis

 Jag är så bebissjuk så det finns inte. Jag vill att bebben kommer ut nu! Det värsta är nog att inte ha den där.. stenkollen på när det kommer att ske. Beräknad födsel plus/minus två veckor känns ju... som ett ganska stort tidsspann. Och det behöver ju inte stämma. Alla säger att jag ska ställa in mig på att gå över tiden men... jag kan inte. Jag vill inte... 

Det ligger massa nya, ärvda och nytvättade kläder och väntar på att bli använda. Vagnen står redo i hallen, skötbordet är monterat och vaggan är bäddad. Bb-väskan är packad och klar... Det återstår bara väntan. Denna eviga väntan. Att vänta på jultomten när man var liten är ingenting mot detta...

Happy mama på väg på kräftskiva...

med magen som sällis

Fler bevis

För er som inte vet så lider jag av älg- och koskräck. Här är ytterligare bevis på hur farliga de är... i detta fall är det älgarna som är ute efter oss.

Tack Marie för din kommentar om intervjun, sträckte lite på mig nu :)

Intervju med moi

Läste precis igenom intervjun med mig som gjordes förra hösten. Gud vad jag behöver medieträna mig själv. Floskler hit och dit. Men känns ändå lite roligt att få vara med i kurskatalogen och allt :)

Den här bjuder jag på

Ida eller en ny Teletubbie?

Underbara lördag

Vakna vid 10, tog ut hunden på en lång morgonpromenad för att sedan äta en rejäl frukost framför tv:n. Så kände jag mig lite trött... Så jag och pinnen kröp ner hos A i sängen igen. :-D

Published with Blogger-droid v1.7.4

Sammanfattning

So far so good sa barnmorskan om vår graviditet. Jag hade dock lågt blodsocker eftersom jag hade ätit dåligt idag. Nu hänger vi i soffan. Inte Pinnen emot.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Babypreppat

Nu är vaggan på plats, bäddad och allt. Vi har varit och hämtat barnvagnen, babyskyddet och införskaffat skötbord och badbalja. Vi har massor av kläder och ett paket blöjor, lite salvor och annats krafs man behöver till en nyfödd bebis. Så... nu tycker jag att det är dags att bebben kommer ut, gör entré, lämnar min kropp, ja föds helt enkelt. 

Jag har varit lite gnällig under hela graviditeten (läs hela mitt liv) men det är först nu som det börjar bli jobbigt på riktigt. Händer och fötter har svullnat och värker numera dygnets alla timmar, jag går lika fort som en snigel, sover som en kratta och kan knappt knyta mina egna skor. Och jag är trött på alla kommentarer om hur stor min mage är, att jag garanterat kommer gå två veckor över tider, hur ont förlossningen  gör, hur sönderslitet mitt underliv kommer vara och så vidare. 

Någon som känner igen sig?