Juliga hälsningar

En sån där virrig morsa

Jag har gått och blivit en sån där vimsig mamma som inte har riktigt koll. Idag packade jag in bebis i bilen och åkte till mitt jobb och hälsa på. Det gick fint. Sen packa jag in bebis i bilen och styrde kosan hemåt. Det gick... jättebra. Tills jag kom på vad jag hade lagt min mobiltelefon. På taket. Biltaket. Styrde tillbaka, leta, fann inget. Åkte hem. Försökte att inte gråta, komma på nåt bar att säga till A som köpt telefonen.. visseligen åt sig och sen fick jag ärva den men ändå... 

När jag svängen in på våran gata så kommer A ut från porten. Han pratar i telefon. Med killen som räddat min mobil från att bli överkörd :) Och som lova att lämna in den på mitt jobb. Ibland så finns det hopp om mänskligheten! Vilken underbar människa!!

Vi har en riktigt bra dag idag! Fick nämligen ett mycket gott besked från vår bank :) Kanske bli en flytt redan till våren om allt går som det ska! Jippie!

Förlossningsberättelse sista delen

Håller ju på att bli en hel följetong där här. Men nu har vi börjat närma oss slutskedet där bebis gör entré. Klockan hade hunnit bli 01:30, jag låg i sängen och vid det här laget tyckte jag nog ganska synd om mig själv. Jag ville helst sitta inne på toaletten eftersom det.. faktiskt kändes som om jag behövde det. Men det är ju bara bebis som trycker på nedåt. Då plötsligt kom krystvärkarna. De här värkarna gör inte ont. Tänkt er mer som.. när man mår illa och måste kräkas, det går inte att hålla emot. Ungefär så fast ändå totalt helt annorlunda. Jag var helt säker på att nu kommer hon... men tji fick jag.Vi ringde på barnmorskan, hon tog ner mig på jorden och sa att det nog skulle dröja en stund till och att jag skulle försöka låta bli att krysta och istället spara på krafterna. Det var banne mig lättare sagt än gjort och snart så krystade jag för fulla muggar. I min värld så rörde det här sig om kanske en procedur på en kvart. I själva verket kämpade jag i över en timma. Barnmorskan och jag hade dragkramp med en handduk. Varje värk så tog jag i från tårna och under hejjarop förstod jag att det var nära... och varje gång tog värken slut. "Var inte rädd" sa barnmorskan. Men jag var inte ett dugg rädd och hade inte särskilt ont heller, värken försvann helt enkelt bara. Eftersom jag hade varit lite värksvag under kvällen så hade de kopplat in ett värkförstärkande dropp som fungerat lite fram och tillbaka. Ett tag hade jag värkar konstant och sen försvann de helt. Svårt att ställa in lagom tydligen. Nu så hjälpte det inte alls. Efter en timme så sa barnmorskan att nu är det dags att fundera på en annan lösning, bebis måste ut. Sugklocka får det bli sa hon. Det reagerade jag inte alls på utan var inställd på att jag nu skulle få hjälp.Hon förklarade inte mycket mer än att det är förlossningsläkaren som gör detta. Plötsligt så fylldes rummet av människor. En blond dam tog plats på min vänstra sida (A stod vid den högra), en tjej stod och bara kolla.. och så var det läkaren, BM och undersköterskan och nån mer kanske. Vid det här laget så var jag nog inne i en egen liten bubbla. Nu ska du få bedövning hörde jag och BM gav mig en bäckenbottenbedövning, som jag senare fått veta inte tog alls. Sen började helvetet. 

02:32 började läkaren sitt. Och jag skrek. Vrålade. Mitt i allt så försökte jag göra som jag blev tillsagd, krysta, inte krysta. 02:43 kom hon äntligen ut och lades upp på mitt bröst. Vår lilla Signe var född. Det hade krävts 4 drag enligt journalen. I min värld tog det här längre tid än hela förlossningsförloppen i sig. Jag var chockad. Åh va duktig du var sa den blonda vid min vänstra sida. Men för mig kändes det som om de hade slitit henne ur mig, som om jag inte hade någon del i det hela. Signe låg bara helt kort på mitt bröst sedan fick de bråttom att ta ut henne. Hon var blev, andades lite dåligt och senare så blev hon lite trött. Det här fattade inte jag. Jag hade väldigt ont och kunde inte glömma vad jag nyss hade varit med om. Tyckte att BM var elak när hon försökte undersöka mig och kolla om moderkakan var på gång. Det var den inte. Signe kom tillbaka och fick ligga på mitt bröst. Egentligen skulle hon ligga i en kuvös under övervakning i en timma men vi fick delta i en studie och slumpen avgjorde att hon skulle ligga hud-mot-hud istället.  Det här var riktigt mysigt, men moderkakan ville inte ut och till sist röt jag ifrån och sa till BM att hon inte fick röra mig mer. Jag informerades om att det nu skulle bli operation. 

Det var en riktigt grinig Ida som åkte ner på operation. Så här skulle det ju inte vara. Jag skulle ju vara med min bebis. Väl på operationsbordet så tog inte bedövningen och de var tvungna att söva mig. Suck. Jag återförenades med min lilla familj runt 8-tiden på morgonen. 12:15 klarar jag av att stiga ur sängen och 17:30 ammade jag min lilla Signe för första gången.

Det här var slutet på min förlossningsberättelse men jag vill bara säga att jag kommer skriva mer om BB-tiden,  amningen och hur det var när vi kom hem. Men det får bli senare! Kom gärna med frågor om ni har några!

Convirkers?

Några släktingar till mig virkat dessa små söta tossor, liknar conversekängor och passar de alla minsta. Min Signe har använt sina sen hon föddes. Är ni intresserade så kommentera eller mejla mig (idajohansson84@gmail.com). Går att få i i tre olika storlekar i  vilken färg som önskas.

150 kr /paret

Baby revolution

Igår åkte vi till stan och fika med en liten Tömde och hennes mamma Marie. Baby revolution på Kungsholmen var målet. Härligt med ett café för barnfamiljer. Ingen som behöver be om ursäkt för att barnen skriker. Minus för utbudet och den den dåliga ljudisoleringen. Stort plus för att det fanns stolar även för de minsta, babysitters och lekutrymmen.

Förlossningsberättelse del 2

Så kom vi fram till Förlossningen. Medan A sprang iväg och betalade parkeringsbiljetten (vilket det givetvis visade sig senare att vi inte behövde) så stod jag vid bilen och pustade. Ett äldre par som gick förbi undrade om jag behövde hjälp. Nej kvittrade jag och försökte se så där lite opåverkad ut. Vågar inte uttala mig om hur jag såg ut men de såg skeptiska ut när de vandrade vidare.

Efter att ha gått lite fel (givetvis) så hittade vi rätt hiss och tryckte oss upp till rätt våning. Har hört många historier om par som hamnat på fel förlossning. I stundens allvar kanske man inte tänker på nåt annat än förlossning och då kanske man inte bryr sig om det står BB Stockholm eller Danderyds förlossningen. Vi kom rätt i alla fall och blev varmt välkomnade och visade in på ett klassiskt förlossningsrum, klockan är nu 15:05 enligt journalen. Min Barnmoska (Bm) kopplade upp mig och magen för CTG. Vid den första undersökningen var jag 3-4 cm öppen och Signe hade ännu inte fixerat sig. När värkarna kom hängde jag på A och vi vaggade runt lite i rummet som om det vore mellanstadie-disco (utan musik), Här börjar det bli riktigt jobbigt. Jag börjar längta efter den där omtalade epiduralen men känner väl att jag borde prova något annat först. Dusch fick det bli, klockan har blivit 15:50. Ja och där stod jag väl en liten stund och funderade på om det här hjälpte eller inte. Jag tyckte nog att det funka så där för redan 16:35 gav jag mig på lustgasen. Sittandes på en boll vid sängen försökte jag andas in och sluta vid rätt tidpunkter. Och det funkade inte alls. Jag var urkass på att tajma mina värkar och blev snurrig mellan värkarna istället.  Redan 16:15 ber jag om epiduralbedövning efter att ha frågat lite desperat om Bm tycker att det är för tidigt. Det tyckte hon inte. Jippie tänkte jag som inte längre klarade att hålla mig slappna av i kroppen under värkarna längre.Fram tills nu tyckte jag att tiden hade gått hur långsamt som helst. A vart lite förvånad över att jag, som tidigare tvekat över om jag ville ha den sortens bedövning, fråga efter den så snabbt men hey, han hade ju ingen aning om hur det kändes ;)

Bm börjar med förberedelser inför bedövningen som dropp och så vidare. När läkaren som ska sätta bedövningen kommer så ska Bm precis sätta en skalpelektrod på Signes huvud. När man gör det så tar man hål på hinnorna först och då går vattnet. Gick och gick. Det forsade ut vatten likt en dammsprängning.

- Neeej, hojtade läkaren som satt bakom mig och höll på att bli nedskvätt av vattnet som bara forsatte och fortsatte och strömma ut. Jag glömde bort allt vad värkar hette och höll för munnen medan vattnet rann och rann. Haha, ja det blev till att torka golv och bädda om. Måste ha tappat kilon av allt jag gått upp under graviditeten. När läkaren väl fick komma till och sätta nålen så låg jag på sidan med lustgasen i högsta hugg. Jag vill minnas att jag ryckte till när han satte den, det kändes men jag skulle inte säga att det gjorde ont i mer än högst en sekund. Han var tydligen den snabbaste de hade! Det tackar vi för. Klockan har blivit 18:15 och nu är jag tillbaka på banan igen. Vi fick värsta lyxservicen med mat och dryck (äpplejuice var jag sugen på) och allt var frid och fröjd. Klockan 19 blev jag undersökt och var då 6 cm öppen. Upp och hoppa tyckte  Bm och jag fick stå vid ett så kallat gåbord och vagga. Här känner jag ingenting alls. Nada, rien, nothing. Tycker att det här med att föda barn, det är väl ingen match. Kanske är lite trött på sin höjd. Har ju trots allt varit vaken ett tag. A smiter till och med iväg en kortis och handlar lite smått och gott eftersom vi inte hann det innan vi åkte in. Då kommer frossan. Det visar sig att jag har fått feber, tempen visare 38,3. Jag blir nedbäddad och tycker allmänt synd om mig själv. Ungefär här någonstans så är det dags för skiftbyte på avdelningen och vi får en ny Bm. Jag tyckte bäst om den första... men men det är en annan historia. Kanske skriver något om det avslutningsvis.

Jag sov en stund i alla fall. Klockan 23:00 var tempen nere i 37,8 och nu hade det börjat trycka på rejält nedåt. Det började bli dags att kliva upp. Nu är jag snart helt öppen och börjar känna att jag måste gå på toaletten, hela tiden. Nu börjar jag bli trött och grinig. Så när Bm föreslår att jag ska stå på knä i sängen eller sätta mig på en förlossningspall så totalvägrar jag inte helt olikt en trotsig treåring. Jag vägen över 20 kg mer än vanligt och har inte stått på huk på flera månader och det tänkte jag banne mig inte göra nu heller. Jag hänger på A istället. Jag blir också rejält illamående och spyr en skvätt. Inget pigg alls, det här med att föda barn är mord och inga visor. Jag lägger mig i sängen igen. 01:30 händer något. Jag får krystvärkar. Det är äntligen dags. 

Fortsättning följer.

Förlossningsberättelse del 1

Lördagen den 1 oktober kl 02.42 kom vår dotter Signe till världen i vecka 40 plus 4. 3815 gram fördelade på 52 cm underbar bebis. 

På torsdagkvällen anade jag en molnande värk i magen, inte helt olikt mensvärk. Äntligen tänkte jag och hade svårt att komma till ro när det var dags att sova. Men somna gjorde jag. Vaknade riktigt tidigt och den där molnande känslan fanns kvar. Nu var det nog äntligen något på gång. Jag ställde mig i duschen, tog god tid på mig och ägnade sedan en lång stund åt att fixa håret. Hahaha, bra prioriterat tänker ni nu. Men det var vad jag gjorde. Vill också minnas att jag fick övertala A om att han inte kunde åka och spela squash. Jag var övertygad om att vi inom några dagar skulle bli föräldrar men föga anade jag att det var närmare än så. Vi började prata om att åka och handla. Jag upplevde det inte som om att jag hade några direkta värkar. A försökte klocka mina känningar, som vi nu vet var värkar, utan någon större framgång. De kom oregelbundet och störde mig inte speciellt mycket. Efter att ha pratat med både mamma och svärmor bestämde vi oss för att ringa in till förlossningen.

När jag stod där med luren i handen och beskrev mina värkar så tilltog de kraftigt. Helt plötsligt var jag tvungen att tystna och andas igenom dem. Och ja... det var dags att åka in tyckte barnmorskan på Danderyds förlossning där det var tänkt att jag skulle föda eftersom jag gått på deras Mödravårdscentral Primaliv. Men icke. De hade fullt. Här kommer fördelen med att bo i Sthlm. Det är nära till nästa förlossning. Fyra våningsplan för att vara exakt. Jag var välkommen till BB Stockholms förlossning. 

Nu blev det lite bråttom. Vad skulle vi göra med hunden? En kär vän slängde sig på cykeln och mötte upp oss utanför sitt hus. Ut med hunden och vidare vi for. Jag hade svårt att sitta still i bilen. Vid det här laget var värkarna utan tvekan kännbara men långtifrån outhärdliga. Jag bad tysta böner om att de skulle låta oss stanna på BB, att vi inte hade åkt in för tidigt. Trots att barnmorskan rått oss att åka in direkt så kändes det som om det var för lätt, borde det inte kännas jobbigare innan man åker in tänkte jag för mig själv. Hahaha, ja det var ju bara en försmak av vad som komma skulle.

Fortsättning följer...

Vi lever!

Ursäkta bloggtorkan! Under tiden vi varit frånvarande här har vi hunnit besöka Skara för första gången sen Signe föddes och hälsar på tjocka släkten. Det var härligt. Lyckades dock bli sjuka jag å Signe. Inget värre än en förkylning men det räckte för att suga musten ur mig fullständigt! Nu är vi i alla fall på bättringsvägen och snart redo att möta världen igen.

Imorgon tänkte jag skriva en liten förlossningsberättelse. Har inte klarat att prata om det riktigt förrän nu. Nu minns jag knappt vad det var som var så jobbigt. Skönt att kunna glömma och gå vidare. Men det har faktiskt varit så illa att jag fått träffa en kurator och prata. Imorgon ska jag tillbaka till MVC på ett andra återbesök, vi ska gå igenom min journal punkt för punkt. Hoppas att det ska räcka för att kunna, som min barnmorska på MVC uttryckte, vika ihop mina erfarenheter, packa ned dem och lägga undan dem. Istället för att lämna allt i en röra som man någon gång måste ta tag i. Klokt sagt tycker jag.

En annan sak jag har tänkt att dela med mig av är vår dotters garderob. Det lilla livet har på två månader lyckats samla på sig en härlig uppsättning kläder. En härlig blandning. Vissa saker är rosa, det finns blått, grått och mycket mycket mer. Här kommer ett smakprov, det senaste tillskottet som Signe fick i present av en kär, gammal vän till mig:

Från Kappahls Newbie

Familjen Johansson/Sundén

Tror att detta är första kortet på oss tre. Visst är vi fina tillsammans? ;) Vår lilla Signe har hunnit bli sju veckor och väger runt sex kilo. Jag tycker att tiden rusar iväg. Samtidigt som det är skönt att hon blir större så vill jag att hon ska stanna i växten och vara bebis för alltid. Hon växer så fort att jag är rädd att vi komer ha en tonåring till nyår!!

Debutant

Ikväll ska Signe gå på sin första fest. Outfiten är redan bestämd. En litet JuicyCouture-set som hon fått av farmor. Jag har dock inget att ta på mig. Har ju fortfarande fem kg kvar ner till utgångsvikten vilket betyder att jag inte kommer i de flesta av mina jeans.. frågan är om jag någonsin kommer i dem igen? Jaja, det har ju trots allt bara gått sju veckor. Men jag tror fasen att magen tjockat på sig lite de senaste dagarna. Det gillas inte. Någon form av viktnedgångsförsök får dock vänta tills vi ammat färdigt.

Fick dock väl godkänt vid efterkontrollen i torsdags. Det var en tung sten som föll från mitt hjärta, som jag har oroat mig. Ska dock tillbaka och gå igenom min journal med barnmorskan eftersom jag haft lite svårt att tänka tillbaka på förlossningen. Efter det tänkte jag ge mig på en liten förlossningsberättelse, börjar bli redo för det nu!

Mammas hjärta

Orkar inte blogga, vill bara bebismysa och ta hand om min familj. Bjuder på två kort på mitt lilla charmtroll. Får se när jag orkar ta tag i bloggandet igen. 

Tjejkväll

Pappan jobbar så vi kör en tjejkväll i soffan. Kommer att bli många sådana de kommande... resten av mitt liv :) Underbara dotter... som kissade ner sin mamma förut haha. 

Latmaskarna

Idag så kom vi inte ur sängen förrän kl 13... Vi skrotade runt i pyjamas, gick upp och bytte blöja, mata lite och tillbaka i sängen flera gånger om. Gud så härligt! Vi hade ett mål med dagen och det var att åka till Coop och handla eftersom A är ledig från jobbet idag. Det är klappat och klart så nu kan vi mysa hela kvällen :)

En fråga: Vi skulle handla nya blöjor idag. Hittills har vi bara provat Pampers och Libero. Jag gillar Pampers bäst men vi har fått så mycket rabattkuponger från Libero som det väl blir till å använda... Men vad finns det mer där ute i blöjdjungeln? Vad har ni för favoriter?

Världens sötaste blöjrumpa!

Älskade barn

Här har vi tjejen som sover typ hela nätterna för tillfället :) Nu hoppas vi att magen slutar dumma sig så dagarna blir mindre skrikiga också! Är så tacksam för babysittern som Signe fick av sina farbröder och fastrar när de var här och hälsa på förra helgen. Vi har övat att sitta i den korta stunder varje dag och vips. Idag somna hon i den. Perfekt att det går att fälla den ner i fullt liggläge då! Den kan varmt rekommenderas, Rätt start heter märket!

5 veckor gammal och 5 kilo tung 

Jahaja

Nu tänker jag... Skita i alla måsten. Nu är det bara välmående som gäller. Mammafilosofi som en av mina favvobloggare uttryckte det. I like. Vågar inte länka ifall hon vill hålla bloggen lite hemlig (?).

Igår hade tjuvarna vart i farten och pajjat vår bil.. Som om vi inte har nog som det är? Karma? Jag borde bli snällare. Tar några pepparkakor senare.

Ska snart packa ner bebis i vagnen och plantera om våra blomlådor på uteplatsen, kommer bli så fint med ljungplantorna jag köpt!!

Tacksam

I torsdags kväll så vändes vår tillvaro upp och ner. Min sambo blev akut sjuk och det blev ambulansfärd till Karolinska. Han fick stanna kvar över natten men var hemma redan dagen efter. Vi vet fortfarande inte varför han blev sjuk och ska tillbaka till sjukhuset för undersökningar på måndag... Jag har aldrig blivit så rädd eller känt mig så hjälplös i hela mitt liv. 

Har ställt mig frågan som jag aldrig ville behöva fundera över: Vad skulle jag göra utan min A? Vill aldrig mer behöva fundera på det.. men jag är så himla orolig för honom. 

Nu känner man verkligen av att man bor långt ifrån nära och kära. Som tur är så har vi underbara människor omkring oss här uppe också. Det hjälpte mkt att A:s familj var här i helgen också. Om tre veckor ska vi hem till Skara. De veckorna kan inte gå fort nog känner jag.

Bebis mår bra i alla fall, trots att magen fortfarande spökar lite. Det märks tydligt på natten, hon vaknar och när jag tar upp henne så känner jag hur den spända lilla kroppen kämpar. Hoppas att det går över snart! Kolik är det då inte, har förstått att kolik-barn skriker flera timmar i sträck? Det har vi varit förskonade ifrån!

Däckad

Magen spökar och liten vill bara sova om hon får ligga nära mamman sin. Okej da. Blir en dag på soffan! Vi vilar upp oss inför besök hemifrån. Åh som vi har längtat efter farmor, farbröder med respektive och faster!

mysigt svettigt underbart ljuvligt

Lite ljusare i horisonten

Hade liiite dåligt samvete när jag satte i öronpropparna och lät sambon ta skrikmonstret (Signe alltså) i natt. Vid tre-tiden öppnade jag ögonen och insåg att jag hade sovit flera timmar. Det räckte - jag tog över. Då blev hon tyst. Lite värmde det i mammahjärtat då kan jag säga, det räckte att bara ligga nära. En matning vid 6-tiden och den lilla sover fortfarande gott bredvid pappa i sängen. Men tror det är dags att vakna nu mitt barn - mamma ser snart ut som Dolly Parton!!

Ny dag, ny energi.

Tack för era kommentarer!!!

Rutiner?

Fick mejl från libero-klubben. Det stod nåt i stil med nunärnibörjatkommainirutinerna... ?! Rutiner?? Här har vi snarare kommit längre ifrån rutiner än tvärtom. Den nöjda bebisen är som bortblåst och istället är det en ledsen liten dam som skriker ut sitt missnöje vilket resulterar i en ledsen mamma som utser sig själv till den sämsta någonsin och en ledsen pappa som jobbar hårt både på jobbet och hemma. någon annan som känner igen sig??

Idag får vi besök hemifrån... Hoppas på fyra hjälpande händer :-)

Just nu är bebis nöjd.. Sova på mammas degiga mage är det som gäller!

Kärlek

11 Dagar

Det har bara gått 11 dagar sen hon kom till oss. Allt är fortfarande nytt. Jag trevar mig fram, snubblar hit och dit.

Imorgon ska vi till bvc för första gången, ska bli kul att se vad som hänt med vikten...

Besatt

Kan inte påstå att jag är ngt vidare shoppingsugen just nu. Vill bara skrota runt i myskläder och lukta på min bebis. Men.. Jag behöver en ny jacka inför vintern och ett par rejäla skor för snöslasket. Hittade dessa på Ellos men de hann ta slut innan jag kunde beställa. Hallå låg liksom på BB!

Någon som sett dessa i butik?

Okej?

Sen när gråter jag för att en tröja med nr 21 hissas upp i taket? Peter Forsbergs tröja som hissas upp i taket i Pepsi arena.. för mig något oklart varför, men tårarna rullar lik förbannat. Det är bara för att hans underläpp darrade lite. Däm u hormones!

Update!

Amningen har kommit igång igen = Glad mamma = Nöjd bebis = "Rosa moln"-varning över Frösunda :) Nu ska jag väcka pappan, packa ner den lilla i vagnen och med min familj på en promenad. Härligt va?

Omvälvande underbart kaos

Vill börja med att tacka för alla fina kommentarer och lyckhälsningar som trillat in via bloggen, facebook och sms. Tack för att ni delar vår ofattbara glädje över ett friskt och välskapt barn. 3.8 kg kärlek och 52 cm glädje.

Ni som har barn vet hur de första dagarna är. Mina är inget undantag. Tårararna och bröstmjölken sprutar åt alla håll, tårarna för allt och ingenting, mjölken för att den lilla inte vill bli ammad :( Vi jobbar på det. Orkar inte skriva mer än så idag men tänkte bjuda på lite bilder. Får se om och när jag orkar berätta om förlossningen, det blev lite jobbigt på slutet (hahaha ok det blir det nog alltid men jag tror ni förstår ändå).

Knappt ett dygn gammal

Bilen hem från BB

Pappan köpte blommor till oss

Inviger vagnen

Hon är här!!

Ligger sida vid sida med min förstfödda som gjorde entré i natt. Det har varit minst sagt omtumlande dygn men det börjar sjunka in... Jag är mamma..

Bebismage, v 40 +2

BF kom... och gick

Ingen bebis. Jaja. Vet ju att det där datumet inte är någon man bör hänga upp sig på... men visst gör man det ändå? Ser framemot en välgräddad bebis som en vän uttryckte det. Nu har det ju iofs bara gått en enda dag... alltså en dag har inletts hahaha så den behöver ju inte stanna därinne så länge till, vem vet.

Jag är lite sur på FK... det tror jag inte heller är så förvånande. När allting var utrett och klart med min SGI så ansökte jag om föräldrapenning... och det skulle ta 30 dagar max... och det var ju ett bra tag sen. Bara att vänja sig eller?

Nu på morgonen så ringde min kontakt på Arbetsförmedlingen, han är störtskön. Han ville veta hur det gick med allt, lite orolig för att han ringde mitt i förlossningen. Haha. Är så glad att jag fick en så schysst kontakt som faktiskt har lite verklighetsförankring! Ja nu ska jag... återgå till min soffa en stund till innan det är dags för lunch och sen dagen lång(samma) promenad.

De attackerar

Dags för mer än tandpetare och sytråd till hage kanske?

Trött, tjock och tjurig

Behöver knappast förklara dagens tillstånd mer ingående... Nu ska vi stek fiskpinnar innan det blir promenad i solen.

Provocerande?

Igår så var jag tillbaka på Södertörns högskola för att delta i vår diplomering och mingla med mina kära klasskamrater för sista gången på ett bra tag, vissa lär man väl kanske inte stöta på så mycket mer alls. Hur som så stod jag och rev mitt hår innan jag åkte... Vad skulle jag ta på mig? Höggravid med bara några dagar kvar till BF så känner man sig varken snygg eller har särskilt mkt att välja på i garderoben.. inte jag i alla fall. Ville ha något bekvämt också. Bestämde mig för mina treggings från Boob och kavaj, sen började jag rota bland sambons t-shirtar. Så hittade jag en MarcJacobs t-shirt med playboy-kaninen på. Skrattade lite för mig själv och provade den. Jag gillade det. Tänkte att det var lite kul! 

Det tror jag att det flesta andra höll med om, jag fick många kommentarer och det blev några skratt och skämt. Men.. som alltid var det några som blev lite provocerade. Vad tycker ni? Småkul eller provocerande?

FunnyBunny?

Skön dag

Man kan säga att vi haft en riktig familjedag. Sov länge, tog bilen ut till Drottningholm och underbara Hundarnas ö. Pinnen lekte gott både själv och med lite alla möjliga varianter av vovvar. Nu ska vi försöka ta oss dit oftare!!

Efter en sväng på Coop så landa vi hemma och sov middag på soffan. Nu ska vi prova Olws kebabchips. Vad tror ni om det??

27 år

Då var man 27 år på dagen då. Det har firats i lugn och ro, frukost med A och sushi med en vän nu ikväll. Har fått många hälsningar idag, det värmer gott.

En vecka kvar till bf, det firar vi med en magbild.

Vem behöver en vetekudde?

När man kan få en varm minipinne på magen istället? Peanut ställer gärna upp, han är fortfarande som en liten valp, vill ligga nära nära. LOVE IT!

Published with Blogger-droid v1.7.4

:(

Bilen fick inte ens vara ifred i 48 timmar. Jag hatar att se min älskade sambo ledsen. Önskar att jag var en superhjältinna som kunde ta tjuvarna på bar gärning och kasta dem i finkan utan att passera gå. Men. Jag det är jag inte. Jag är bara jäkligt gravid, skulle inte ens få ner benen i superhjältedräkten liksom. 

Hepp, idag vill jag inte vara med mer. Bädda ner mig i sängen och låtsas att det regnar tänker jag göra... iallafall i några timmar till. Sen ska jag nog träffa en fin vän.

Hoppas att er söndag börjar bättre än vår.

Ytterligare bevis

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13633938.ab

Surtants-varning?

Vart så arg når vår bil vandaliserades så jag skrev en insändare till Mitti Solna.. Och den kom med. Är jag en gnällig kärring nu?

Btw. Vi fick bilen redan idag, trodde det skulle dröja till måndag! Glada de luxe blev vi!

Published with Blogger-droid v1.7.4

I som i...

Ida. Min namnsdag idag... i en liten stund till. Detta har hela fem personer uppmärksammat  - tusen tack till er! 

Jag har haft en riktigt... halvbra dag. Myste med A hela förmiddagen, åkte till Åhlens city och bytte en present som vi fått till bebben - rosa små converse.. som vi redan har, A köpte ett par i USA :S Blev en vagnleksak och en liten skallra med Tummen istället, hoppas bebben blir glad.

På tal om bebis. Jag har börjat få himlans ont i kroppen. Händerna är svullna, fötterna är svullna, magen kliar, bäckenet knakar och värker, höfterna värker, knäna ska vi inte tala om...Vet att jag borde ta mig ut och gå en lite halvlång sväng med hunden varje dag men det tar emot när kroppen inte vill. Kommer jag väl ut så går det finfint, hahaha, läs långsamt. Hursomhelst så har kilona rusat iväg och det känns... både i kroppen och knoppen. Måtte det vara en fråga om dagar och inte veckor...

På tal om kilon så kikade Sarah förbi idag... vi käka pizza. Bra Ida. Gött vare i alla fall.

Ajajaj

Jag tror att min bebis har missuppfattat vart utgången ligger. Här ser vi ett utbrytningsförsök med siktet inställt på.. ?? Naveln?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Grattis till mig!

Drog med sambon till Kista Gallerian idag. Visste nämligen att Jackie-butiken där hade rea på några Odd Molly-toppar som jag ville ha... Så jag önska mig det i för tidig födelsedagspresent! Liite svårt att prova kläder och bedöma hur de kommer sitta när magen (och förhoppningsvis alla xtra kilon) försvunnit men jag tror att jag kommer älska de här plaggen! 

Tusen tack världens bästa älskling!

Sarah bakar

Igår skulle jag och Sarah baka. Vi skulle göra kolasnittar och hallongrottor... men så glömde vi köpa formar till hallongrottorna så det blev bara kolasnittar. Min insats var för övrigt marginell... jag läste upp vad som skulle i och när... och åt kaksmet. Yummie. De blev så goda så vi höll på att käka upp alla på en gång. Receptet kommer från tv-programmet Leila bakar och finns här.

Ikväll ska vi...

... gå på bio :). Blir Jägarna 2. Blev sjukt sugen på att se den efter att Jägarna gick på TV för ett tag sen. Och så är jag ju lite betuttad i Rolf Lassgård efter att ha sett honom i högklackat i musikalen Hairspray. Vad tror ni om filmen? Hiss eller diss?

15 dagar kvar till BF

Undrar om A verkligen är redo för en ammande Ida?

Skön kväll

Härligt att hänga med mannen och glo på tv. Min nya favvoserie är Criminal minds!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Fortsättning

Gud vilken tyrann jag måste vara på hemmafronten. A frågar mig om allt: Får jag sätta på diskmaskinen?, Är det ok om jag går på toaletten innan vi åker och handlar? och så vidare. Stackars karl. 

Men som man säger.. när katten är borta dansar råttorna på bordet. Igår så kramades A med ingen mindre än Carin da Silva. Mmmm. Precis. Hon. Snyggot. Så han tar igen det på bortaplan så att säga! Hahaha. Kul för honom. Verkligen! ;)

Slänger in ett kort på mig och finaste ungen i världen, mosters lilla docka som fyllde hela två år häromdagen. 

Blängsylta vare här :)

Ida the matriark

Min käre sambo ringde mig precis.

A - Hej älskling... vad gör du?

I - Jag kom precis in.. har vart ute med doggen

A - okej... jo... jag fick precis frågan om jag vill spela innebandy imorrn förmiddag... får jag det?

Hahahaha. Den stackar'n kan inte ha det lätt som måste ringa och be om lov för att få spela innebandy. Vad tror ni att jag svarade?

Beeebis

 Jag är så bebissjuk så det finns inte. Jag vill att bebben kommer ut nu! Det värsta är nog att inte ha den där.. stenkollen på när det kommer att ske. Beräknad födsel plus/minus två veckor känns ju... som ett ganska stort tidsspann. Och det behöver ju inte stämma. Alla säger att jag ska ställa in mig på att gå över tiden men... jag kan inte. Jag vill inte... 

Det ligger massa nya, ärvda och nytvättade kläder och väntar på att bli använda. Vagnen står redo i hallen, skötbordet är monterat och vaggan är bäddad. Bb-väskan är packad och klar... Det återstår bara väntan. Denna eviga väntan. Att vänta på jultomten när man var liten är ingenting mot detta...

Happy mama på väg på kräftskiva...

med magen som sällis

Fler bevis

För er som inte vet så lider jag av älg- och koskräck. Här är ytterligare bevis på hur farliga de är... i detta fall är det älgarna som är ute efter oss.

Tack Marie för din kommentar om intervjun, sträckte lite på mig nu :)