Vår nya förmåga

Mediemarkt, 499 kr

Efter att jag tagit kål på Johans älskade perkulator så begav vi oss till Mediamarkt där Johan efter att ha synat de allra flesta kaffekokare bestämde sig för denna underbara skapelse. Jag har nu provsmakat kaffet och det var utsökt.. Det bästa med där är den lilla auto-funktionen som gör att den stängs av automatiskt efter 2 timmar. Bra när man som jag är båda klantig och glömsk. Men, ni skulle sett Johans min när jag påpekade att kaffekannan var av glas...
- Det finns väl att köpa löst, kvittrade jag.
- Mmmm... vi får väl hoppas det, muttrade Johan.

ooops

Inga kommentarer. Nu vet jag iaf vad jag ska spendera presentkortet från Cervera på...

Förvånade?

Kämpa

Nu ska jag försöka kämpa vidare på de sista frågorna på hemtentan! Ser ganska ljust ut om jag får säga det själv. Kommer åtminstone att bli färdig i tid. Sedan får vi se om det kanske blir aktuellt med några kompletteringar men jag får väl kosta på mig det den här gången. Huvudsaken är att jag blir klar! Imorgon ska jag skriva fördjupningsuppgiften, känns inte alls lika jobbigt längre. Alltid kul när man får bestämma själva vad tangenterna ska formulera!

Det händer mer imorrn än så! Här ska städas och fixas, Johan och Peanut ska till veterinären och ta stygn (som vi inte vågat ta själva). Och sent sent på kvällen så får vi långväga besöka, ändå från Göteborg! Wiie! Det ser vi mer än framemot!

Hej mitt vinterland!

Det är nästan tur att vår bil är trasig för nu är det snö och ishalt ute! Och våra vinterdäck ligger ju som bekant i Pappas garage!

Se, jag kunde se det ljusa i mörkret! Framsteg!

Gottigt

Friggs ekologiska té med smaken Rabarb/Vanilj. Gottigottgott!

Bilen...

Man ska inte ha bil. Så är det bara. Nu har vår brakat ihop, eller ja, kopplingen på den iaf. Dyrt som stryk. Skroten nästa kanske?

Idag har jag kämpat vidare med min hemtenta. Går trögare än vad jag hade hoppats och imorgon blir det inte så mycket tid över då jag ska jobba ett par timmar. Men men, ska den som ger sig. Nu tänker jag slöa på soffan en stund innan det är dags att krypa ner i sängen. Jag har börjat på en ny bok: Att ro utan åror av Ulla-Karin Lindqvist.

"Samma dag som hon skulle fira sin 50-årsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos. Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden.
Ro utan åror är skriven under den korta sjukdomstiden. Ulla-Carin Lindquist skildrar sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande."

Jag har inte hunnit många sidor, men den är svår att lägga ifrån sig. Ofattbart vad osjälvisk en människa som hon är, som delar med sig av sin sista tid i livet. Jag känner igen henne från nyhetssändningarna hon höll i när jag var barn. Får se om jag klarar att läsa slutet...