11 september

För åtta år sedan, exakt, så stod jag i stallet. Jag och min kompis hade vart ute och ridit i skogen. För en gång skulle så satte vi på radion. De nyheter som förmedlades satte ett djupt spår i mitt minne. Aldrig tidigare, eller senare heller för den delen, har jag påverkats så starkt av något jag hört på radion. Jag grät minns jag. Kalla kårar längs ryggen. Vi trodde knappt våra öron när nyhetsuppläsaren sa att ett plan flugit in i World Trade Center, ännu mindre när det rapporterades att ytterligare ett plan träffat byggnaden.

Samma kväll gick jag hem till min pojkvän. Jag var jätteledsen, nästintill otröstlig. Men.. till min häpnad så satt han och en kompis och spela tv-spel. De hade gjort det hela dagen lång. Och missat allt. Obegripligt.

En del av mig hoppas att det inte spelade någon roll att det här drabbade USA. Att jag hade regerat likadant oavsett vart i vår värld det här inträffade. Men vi vet att det här inte är sant. Och det gör mig lite ledsen. Medmänskligheten gäller inte för alla tydligen.

2 år senare så står jag i skolan och gör iordning ett skyltfönster. Runt omkring mig sitter elever och stirrar på de tv-apparater skolan i kafeterian. De vill veta hur det har gått för Anna Lindh
- Äh, säger jag. Hon mår säker bra! Det hela kanske bara är ett pr-trick inför valet??

Fick jag äta upp mina ord eller vad? Ännu en sorglig 11 september som jag helst vill glömma. Ännu en tragedi det rapporterades om i flera månader.

Hur många minns att det var just den 11 september som en militärjunta ledd Pinochet störtade presidenten i Chile 1973? Inte tillräckligt många.

Hur som haver, idag går tankarna till allt hemskt som hänt den 11 september. Oavsett vilket år, vilket land eller vem som drabbades.

Peace out