Ibland är det svårt att uppskatta det livet man lever. Kanske är det svårt att se sitt eget liv ur ett annat perspektiv än sitt eget. Om jag inte minns fel så hörde jag eller läste igår att barn och ungdomar som överlever cancer tycker sig leva bättre liv jämfört med sina jämnåriga kamrater. Som om man finner livsglädjen först efter att man har lurat döden. Jag tror att det ligger mycket i det.
Idag så tipsade Bloggkommentatorerna om en blogg som jag blev nyfiken på. Jag fastnade. Läste i timmar. Tårarna strömmade längs ner min kinder. Lycka att någon gång få uppleva så mycket kärlek tänkte jag.
Men Ida ditt pucko, tänkte jag sedan. Det gör jag ju redan! Nu har jag fyllt mig själv med en smula ödmjukhet och glädje inför att, åtminstone i dagsläget, vara frisk. Det är vi skyldiga dem som nått stigens slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar