Ett ögonblick.
Detta utspelade sig i påskas. Jag var på väg hem från Skara. Med mig i bilen hade jag kocken och en kompis lillebror. Jag körde till Laxå där vi stannade för en kaffe och så bytte vi chaufför lillebroder satte sig bakom ratten. Det är inte så långt från Skara till Laxå men på den korta biten hann jag häva ur mig både det ena och det andra om en viss hjärtekrossare jag hade råkat ut för. Lillebrodern hade lyssnat intensivt och ställde mycket frågor från baksätet. När vi bytte plats så fortsatte samtalet. Han tittade ofta på mig genom backspegeln (lite för ofta för vara helt trafiksäkert kanske!) och där möttes våra blickar.
Månaderna har gått och så här i efterhand kanske man kan säga att det var kärlek vid första ögonkast. Tänk vad som kan hända på en bilresa på 35 mil, genom backspegeln på en Saab900 när man tar med sig en kompis lillebror i bilen. Nu är han min, A ♥
Min tro.
I ärlighetens namn så tror jag på allt och inget. Jag är inte religiös men något vidskeplig. Jag tror på vetenskapen men har mina tvivel på huruvida Neil Armstrong verkligen gick på månen 1969. Jag tror på liv i rymden men inte på horoskopet i Aftonbladet. Jag tror inte på en sanning utan på många sätt att se på samma sak.
Det finns stunder då jag tvivlar på allt och andra stunder då ingenting är omöjligt. Det är min tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar