onsdag 3 november 2010

Tankar om dedikation

Tänk er glädjen att ens käresta skulle skriva en tjock bok och sedan dedikera verket till er. Det är en fin gest. Men helt ärligt. En roman, diktsamling eller liknande skulle vara att föredra. Varför dedikerar man en tråkig, tjock och överarbetad bok till fru och barn?

Jag försöker alltså plugga men kom inte längre än sida tre. My bad... Dumma dedikationer..
Published with Blogger-droid v1.6.3
xo xo kl.

2 kommentarer:

  1. Elias3 november 2010 kl. 18:05

    Min gamla tegelsten till mattebok för civilingenjörer var också tillägnad författarens fru. Det är frågan om inte Kotlers fru ändå är lite mer lyckligt lottad.

    SvaraRadera
  2. Fröken Gullmetz3 november 2010 kl. 21:13

    Så kan man ju givetvis också se det... Tänkte inte på det.. Ska undersöka det här med dedikationer vidare!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)