Jag är en av de lyckligt lottade vars föräldrar fortfarande håller ihop. Jag ser mina föräldrar som förebilder, hoppas att de inte läser detta och blir outhärdligt malliga nu bara. Både mamma och pappa har alltid jobbat och kämpat, dragit med oss på resor. Såväl bussresor till Spanien, som charter till Kreta, husvagnssemestrar och bilturer i Franrike. Den sistnämnda är för övrigt den resa de anser vara den bäste de gjort. Jag och lillebror är nog inte riktigt beredda att hålla med. Sex personen i en volvo740 utan ac är ett minne som etsat sig fast starkt i våra minnen från den resan.
Jag har aldrig sett mina päron bråka, därmed inte sagt att de alltid håller med varandra eller håller regelrätta diskussioner där ingen använder himlande ögon eller stängda öron, men ändå. Syster säger att det visst har varit tillfällen när rösterna har varit höga men det minns jag ingenting av.
Min pappa jobbar på en fritidsgård och mamma är förskolelärare. Jag har således haft den lyxen att de ofta har vart ledig på somrar och de flesta lov tillsammans med oss barn.
Trots att vi inte längre bor i samma stad så vet jag att de aldrig är mer än ett telefonsamtal bort. Mamma har precis lärt sig använda Skype och Pappa kan skicka sms, även om de sällan är längre än ett ord. OK, är pappa-standard. Jag ser ut som mamma, går som pappa och är, som min mor, en godisgris och soffpotatis.
 |
| Här väntar vi på att Eiffeltornet ska börja glittra.. på våra egna sätt. (Paris, november 2009) |
Anmäl dig gärna till Månadens Bästa Blogg hos mig =)
SvaraRaderaVinnaren kommer bli länkad på en av de tolv största bloggarna i Sverige och få en fin present på köpet, värde över 1200kr!