Så står han där utanför dörren. Jag slår igen dörren, springer in i sovrummet och gömmer mig under täcket. Men ack så snabb han är. Han, Herr Ågren, ligger som klistrad mot mig i sängen. Vet inte om jag ska omfamna honom som en kär gammal vän eller ignorera honom. Han kanske kan vagga mig till sömns? Har försökt och bussa Pinnen på honom men det slutar bara med att Pinnen jagar sin egen svans medan Ågren skrattar rått. Jag vill men kan inte sova. Skit också. Måste ringa lite samtal imorgon. Om det så är det sista jag gör så ska Herr Ågren ut. Och det med basta.
God natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar