Håller ju på att bli en hel följetong där här. Men nu har vi börjat närma oss slutskedet där bebis gör entré. Klockan hade hunnit bli 01:30, jag låg i sängen och vid det här laget tyckte jag nog ganska synd om mig själv. Jag ville helst sitta inne på toaletten eftersom det.. faktiskt kändes som om jag behövde det. Men det är ju bara bebis som trycker på nedåt. Då plötsligt kom krystvärkarna. De här värkarna gör inte ont. Tänkt er mer som.. när man mår illa och måste kräkas, det går inte att hålla emot. Ungefär så fast ändå totalt helt annorlunda. Jag var helt säker på att nu kommer hon... men tji fick jag.Vi ringde på barnmorskan, hon tog ner mig på jorden och sa att det nog skulle dröja en stund till och att jag skulle försöka låta bli att krysta och istället spara på krafterna. Det var banne mig lättare sagt än gjort och snart så krystade jag för fulla muggar. I min värld så rörde det här sig om kanske en procedur på en kvart. I själva verket kämpade jag i över en timma. Barnmorskan och jag hade dragkramp med en handduk. Varje värk så tog jag i från tårna och under hejjarop förstod jag att det var nära... och varje gång tog värken slut. "Var inte rädd" sa barnmorskan. Men jag var inte ett dugg rädd och hade inte särskilt ont heller, värken försvann helt enkelt bara. Eftersom jag hade varit lite värksvag under kvällen så hade de kopplat in ett värkförstärkande dropp som fungerat lite fram och tillbaka. Ett tag hade jag värkar konstant och sen försvann de helt. Svårt att ställa in lagom tydligen. Nu så hjälpte det inte alls. Efter en timme så sa barnmorskan att nu är det dags att fundera på en annan lösning, bebis måste ut. Sugklocka får det bli sa hon. Det reagerade jag inte alls på utan var inställd på att jag nu skulle få hjälp.Hon förklarade inte mycket mer än att det är förlossningsläkaren som gör detta. Plötsligt så fylldes rummet av människor. En blond dam tog plats på min vänstra sida (A stod vid den högra), en tjej stod och bara kolla.. och så var det läkaren, BM och undersköterskan och nån mer kanske. Vid det här laget så var jag nog inne i en egen liten bubbla. Nu ska du få bedövning hörde jag och BM gav mig en bäckenbottenbedövning, som jag senare fått veta inte tog alls. Sen började helvetet.
02:32 började läkaren sitt. Och jag skrek. Vrålade. Mitt i allt så försökte jag göra som jag blev tillsagd, krysta, inte krysta. 02:43 kom hon äntligen ut och lades upp på mitt bröst. Vår lilla Signe var född. Det hade krävts 4 drag enligt journalen. I min värld tog det här längre tid än hela förlossningsförloppen i sig. Jag var chockad. Åh va duktig du var sa den blonda vid min vänstra sida. Men för mig kändes det som om de hade slitit henne ur mig, som om jag inte hade någon del i det hela. Signe låg bara helt kort på mitt bröst sedan fick de bråttom att ta ut henne. Hon var blev, andades lite dåligt och senare så blev hon lite trött. Det här fattade inte jag. Jag hade väldigt ont och kunde inte glömma vad jag nyss hade varit med om. Tyckte att BM var elak när hon försökte undersöka mig och kolla om moderkakan var på gång. Det var den inte. Signe kom tillbaka och fick ligga på mitt bröst. Egentligen skulle hon ligga i en kuvös under övervakning i en timma men vi fick delta i en studie och slumpen avgjorde att hon skulle ligga hud-mot-hud istället. Det här var riktigt mysigt, men moderkakan ville inte ut och till sist röt jag ifrån och sa till BM att hon inte fick röra mig mer. Jag informerades om att det nu skulle bli operation.
Det var en riktigt grinig Ida som åkte ner på operation. Så här skulle det ju inte vara. Jag skulle ju vara med min bebis. Väl på operationsbordet så tog inte bedövningen och de var tvungna att söva mig. Suck. Jag återförenades med min lilla familj runt 8-tiden på morgonen. 12:15 klarar jag av att stiga ur sängen och 17:30 ammade jag min lilla Signe för första gången.
Det här var slutet på min förlossningsberättelse men jag vill bara säga att jag kommer skriva mer om BB-tiden, amningen och hur det var när vi kom hem. Men det får bli senare! Kom gärna med frågor om ni har några!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar